Projektet Elva år senare drivs av konstnären Maja Hammarén med stöd av Konstnärliga fakulteten på Göteborgs universitet och Konstnärsnämnden – Sveriges bildkonstnärsfond.

Maja Hammarén är konstnär, skribent och undervisar på Högskolan för fotografi och Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Senaste åren har hon gjort workshops som: Ideologi, skönhet, avvikelse, Writing History – Blick, ansvar och historieskrivning, och Kropp som kött, kropp som hopp.

"Jag intresserar mig alltmer för parodier, koreografier, politiska och ekonomiska språk och vad det är att vara med om något tillsammans med andra. Kroppen är central. Den erfar saker och har ett kunnande som inte i första hand är språkligt. Man kan låna ut den till rörelser, till exempel när man arbetar, låna sin röst åt någons berättelse. Med den lösryckta iscensättningen i Elva år senare där vi bara återuppför rörelserna vill jag betona den kroppsliga erfarenheten och händelsen som meningslös och absurd. Handlingen här är att mer än hundra människor lånar ut sina kroppar för att utföra detta tillsammans. Vi gjorde en sorts skiss till återuppförandet på scenen Atalante i Göteborg där tjugotvå personer låg på golvet i fyrtiofem minuter. En av dem var poeten Johannes Anyuru som efteråt skrev till mig:

Jag tror du har rätt i att det går att åstadkomma en minimal men faktisk förskjutning av de ursprungliga rörelserna genom att upprepa dem, och att det är en form av solidaritet det rör sig om, men inte med personerna som låg där i regnet för elva år sedan utan med själva de nakna, tomma kroppsställningarna, med den formen. Det är nu inte en tom gest utan tvärtom ställer det på stort allvar frågan om vad rörelserna var första gången de utfördes och kanske även vad kroppsliga rörelser är överhuvudtaget i en liberal, demokratisk stat med en viss juridisk ordning.

TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN